SÄGA HEJDÅ

För exakt tio månader sen lämnade jag sverige för att uppleva det sjukaste och mest otroliga skolåret någonsin. Imorgon lämnar jag mitt utbytesår bakom mig och sätter mig på flyget hem till sverige.

Så mycket har hänt. Mina bästa vänner hade graduation, jag slutade skolan, jag träffade min familj igen och fick spendera några dagar med dom osvosv. Men allt det är så ointressant som det kan bli just nu. Jag får skriva ett inlägg om det och lägga ut bilder lite senare.. 

Idag var det min tur att säga hejdå till nära och kära. Hade ett litet get together för vänner osv. Och spenderade 3 timmar och bara umgicks med dom. Kändes knappt som ett hejdå, men det slog mig när jag kom hem. Min kväll har efter det bara bestått av att packa och haft ångest. Tror verkligen inte folk förstår vilken sjuk ångest jag har över att åka flyg själv. Det är inte ens själva flygresan som jag är rädd för utan allt där emellan, jag har TVÅ flygbyten som jag ska klara helt själv? Hatarhatarhatar att jag måste göra det själv. Sedan är ju inte jag den bästa på att säga hejdå heller, så imorgon kommer bli intressant på så sätt också. MEN om man nu ska bortse från allt det negativa och kolla på det positiva så är jag faktiskt hemma i sverige snart. Jag får träffa mina älskade nära och kära, sova i min älskade säng, ha på mig mina kläder som bara legat hemma och skrotat i garderoben och påbörja mitt sommarlov på riktigt. Har mycket fantastiskt roliga grejer som kommer hända i sommar!! 
Imorgon ska jag upp tidigt, närmare bestämt 5 på morgonen och vi åker till flygplatsen vid 6. Gaaah önska mig lycka till!! 



Jag ska försöka att skriva lite mer inlägg på bloggen för att förklara flygresan hem, de första dagarna hemma och kännslor osv kring det hela. Men det kanske dröjer.. Måste nog få komma ner på jorden och få tankarna i styr innan jag kan skriva av mig.


05/14/16

För några helger sedan åkte jag ju med Sammy och hennes familj till San Diego. Det var hur mysig som helst. Vi åkte runt 4/5 fredag kväll och åkte då till hennes farmor och farfar, som bor 30 min utanför LA, och åkte sedan vidare till San Diego på morgonen därefter. Första dagen åkte vi till en mindre strand oh så åt vi mat och gick längst med stranden. Det var inte bästa vädret, ganska molnigt, så det blev inge bad. När vi hade vart på stranden åkte vi till the japanese friendship garden och sen åkte vi och åt på en pizzeria/restaurang. 
på söndagen åkte vi förbi mission beach innan vi far hemmåt, men innan det åkte vi och åt brunch. Blev inge sol och bad på mission beach heller eftersom vi skulle hemmå, men det vart en mysig promenad och så kollade vi i affärerna och åt glass! 
 
 
 
Förra måndagen hade vi även våran Band Banquet, där de gav ut awards och sa hejdå till alla seniors. Hade en jättetrevlig kväll verkligen!! kommer sakna alla sså himla mycket :(. 






På tal om Band, så hade vi våran sista konsert i onsdags och efter det åkte några av oss iväg till IHOP för att säga hejdå till varandra ochumgås en sista gång, eftersom några av oss är seniors och redan har slutat skolan.. Hade det supermysigt, men tog tyvärr inga bilder eller så.. 
 
Men hörrni!! idag är det exakt två veckor tills jag ååker hem och bara 5 dagar tills min familj är här!? började packa för ett parr dagar sen eftersom jag kommer ha så fullt upp nu den sista tiden, fy vad jobbigt det var.. haha är så himla osstabil just nu, börjar gråta för minsta lilla och är så nedstämd.. MEN det är inte bara negativt, är faktiskt jättetaggad på att komma hem!! Det är bara jobbigt att lämna allt och faktiskt inse att man lämnar allt.. 
Nu ska jag ta och plugga inför finals hehe wish me luck!!


HUR KÄNNS DET?

Hur känns det nu då, när det bara är några veckor kvar av ditt utbytesår?
 
Ja hur känns det? Jag vet inte? 
Jag får den här frågan varje dag, och där sitter jag och ler och småskrattar. Vad ska jag svara? Det finns så många tankar som snurrar runt i mitt huvud. Så mycket ångest, så mycket funderingar, så otroligt förvirrande. 
Jag har spenderat mer än 9 månader av mitt liv på andra sidan jorden, med personer jag aldrig träffat förut, och som jag kanske aldrig kommer att träffa igen. Jag har börjat om mitt liv på nytt, för ingen visste vem jag var, ingen kände mig. Jag har fått lägga mitt liv där hemma på hyllan, för att kunna fokusera på det liv jag hade framför mig. Men nu då? Ska jag behöva ta ner mitt gamla liv från hyllan och börja där jag slutade? Det går ju inte? Så mycket har ju hänt under tiden? Men jag kan ju inte blanda in det här livet i mitt andra? Ingenting här är ju som hemma, ingen jag känner hemma är här och ingen jag känner här är hemma.. Det funkar bara inte så. 
 
"Hur känns det?" är en sån konstig fråga för mig. Jag förstår precis varför folk vill veta, men jag förstår inte hur jag ska kunna svara? Jag kan ju inte svara att det känns bra, för det gör det ju inte.. Men det käns ju inte heller dåligt? Jag är så otroligt tacksam för alla vännen och minnen jag har skaffat här som jag kommer ha med mig för resten av livet, det är klart att det gör ont att lämna allt detta bakom mig. Men sedan är jag så otroligt tacksam över allt och alla som stöttat mig från hemma fronten och jag kan inte vänta tills jag får träffa allla igen och komma hem till mina gamla rutiner och min gamla vardag. Jag är mitt i mellan, jag kan inte välja. 
 
"Vad har du för tankar om att åka hem?" är också en fråga jag får ofta, en fråga jag hellre velat undvika, för den går knappt att svara på och svarar jag på den måste jag förklara mig. Ångest. Jag känner sån otrolig ångest över att åka hem. Jag har en klump i magen som aldrig försvinner, tankar som snurrar i huvudet och ord som jag inte kan få ur mig. Det är en konstant oro, en oro jag inte kan förklara varför jag har, men som alltid ligger och lurar. Jag ligger och tänker på kvällarna, övertänker, går igenom året, gör upp senarion om hur det kommer bli när jag kommer hem, övertänker mer. det är en never ending circle. Jag har en sån ångest över att lämna allt, jag har inte smällt allt än, jag förstår inte riktigt vad jag fått uppleva och gå igenom och hur det kommer att bli när jag inte har allt det här längre.. För bara om några veckor är allt det här borta, det som skulle vara, och blev, det bästa året i mitt liv, är slut.  Jag har sån ångest över att det kommer slå mig när jag kommer hem, att jag bara vaknar en dag och känner mig helt tom och så inser jag att jag faktiskt gjort det här, jag inser att det inte bara var en dröm, det var mitt liv, och jag kan inte göra om det, någonsin. Jag har sån ångest över att jag kommer hem och folk förväntar sig att jag ska vara exakt samma person, att personen jag växt till att bli under dessa månader, inte riktigt räcker. För jag är inte densamma som när jag åkte, jag är starkare, jag har växt i mig själv, jag har mer självförtroende, och jag har kommit över så många av mina största rädslor. 
 
Jag vet att det är bäst för mig själv att inte tänka på allt detta, att ta vara på den sista tiden, umgås med vännerna och värdfamiljen, uppleva en massa saker och bara ha kul de sista veckorna. Jag vet att allt kommer att ordna sig i slutändan, jag vet. Men nu då? Jag vill inte släppa allt, men jag vill hem till alla er? Jag har så himla mycket att se fram emot när jag kommer hem, och de sista jag har här i USA kommer jag göra det bästa av. Men det gör så ont att tänka, att veta, och att tro. 
Jag har två hem, jag vill kunna vara på båda samtidigt. 
 
 

 
 
 
 

RSS 2.0